Varför är det så tyst?

De senaste veckorna har jag undrat över den ekande tystnaden efter Gaza-kriget. Det kändes ett tag efter attackerna att det internationella samfundet äntligen, äntligen skulle reagera på vad som händer i Mellanöstern. Att ett momentum höll på att skapas så att det nu iallafall inte skulle kunna bli värre. Och jag har påpekat det förut, ja, man kan nästan hävda att jag tjatar, att tystnaden skriker ut vår gemensamma skuld över dessa brott mot folkrätten.

Och värre blir det. De senaste dagarna strömmar det in rapporter från Jerusalem om tiotusentals hus som hotas av rivningar. Om tiotusentals människor som riskerar att bli hemlösa. Om vissa vägspärrar som ska datoriseras, vilket tvingar de palestinier (ca 75 000 personer) som har arbetstillstånd i Israel att ta långa omvägar längre resor till jobbet och ökade kostnader, då antalet vägspärrar som palestinier får använda minskas. Om polisutredningar mot israeliska fredsgrupper. (Läs bl a Anna Westers krönika i Stockholms fria tidning nu härom dagen).

Och vi väntar fortfarande på att något ska hända när det gäller Gaza. Om omvärlden accepterar att IDF utreder sig själva och sina egna övergrepp och ser sådana utredningar som oberoende, då kommer vi inte komma någonstans. Läs Gideon Levy på http://www.haaretz.com/hasen/spages/1084418.html om att vi förtjänar att få reda på vad som hände i Gaza.

Vi vet ju iochförsig vad som hände. Och fortfarande händer. Det finns palestinska journalister på plats. Och internationella aktivister. IAF (Israeli AirForce) har ju faktiskt bombat Gaza igen, sedan kriget i vintras avslutades, härom dagen bombades tunnlarna på gränsen till Egypten och flera personer dog. Men en oberoende utredning verkar ju vara en förutsättning för omvärldens förhållningssätt gentemot Israel och det som hände. Och vad som händer nu. Och vad som kommer att hända framöver.

Lieberman återvände precis från en rundresa i Europa och menar att relationerna är goda. Netanyahu ska träffa Obama om någon vecka. Den nuvarande politiska linjen säger att om man skapar ekonomiska förutsättningar för palestinierna så kommer konflikten att lösas - att då kommer de ge upp sin rätt till frihet. De pratar om transfer-policies, lojalitetskrav, växande bosättningar som alltså inte alls ska avvecklas. Någonsin. Den nuvarande politiska linjen är så otroligt tydlig - varför är det då fortfarande så tyst??

Lieberman sa för övrigt härom dagen att han tror att Cypern-lösningen vore en bra lösning på konflikten i Israel och Palestina. Där viss transfer av människor har skett. Han verkar dock glömma att Cypern-konflikten inte är löst. Inte alls.