Bosättare på vift i Stockholm

Efter några veckors tystnad på grund av gäster från Mellanöstern och den första ordentliga förkylningen på tre år kände jag mig igår återigen "fit for fight". Detta firades med att gå på seminarium på ABF-huset med den intressanta titeln: Bosättarna på västbanken och dess betydelse för fredsprocessen.

Arieh (Lasse) Fyrth utvandrade till Israel 1972 och bor sedan 1996 i Maale Adumim, den största bosättningen på Västbanken. Under en timmes utläggning om den historiska utvecklingen från 4000 år sedan lyckas karln att undvika att prata om idag och om situationen på marken. Det tar honom 45 minuter att ens nämna ordet palestinier (tack Jessica för tidtagningen!) och folkrätten baserar han helt på Nationernas Förbunds mandat efter andra världskriget. What?!?

Eftersom ABF låter honom prata helt fritt, kunde han mala på om i dagsläget ganska ointressant och irrelevant historisk kuriosa om Abraham och Moses och vilka som bodde i regionen då. Och han menar att det först i början av 1900-talet fanns palestinier, även då redan romarna började kalla området för Palestina. Men som sagt, nutiden är under rådande omständigheter mer relevant att diskutera.

Och till slut kommer Lasse till nutiden. Han menar att det eventuellt hade varit bättre om Israel givit upp ockupationen redan 1967 (förutom Jerusalem förstås!), att läget då hade sett annorlunda ut idag, och troligen bättre. No shit, Sherlock! I övrigt hade karln inte många rätt.

Folkrätten baserar han helt på Nationernas Förbunds mandat (och vad jag kommer ihåg kollapsade Nationernas Förbund ganska rejält?) där det enligt honom stod att judar villkorlöst ska få bosätta sig mellan Jordanfloden och havet. Ergo, bosättningar är OK. Karln är jurist och hänvisar till Nationernas Förbund och ignorerar helt alla FN-resolutioner, Genèvekonventioner etc. Eller de ingångna avtal som parterna ändå har kommit överens om och som han personligen bidragit till att bryta genom att bosätta sig efter Osloavtalet i Maale Adumim.

Han menar även att muren (nej, förlåt, säkerhetsbarriären!) är den de facto nya gränsen och att området väster om den inte längre är ockuperat. Vilket förstås inte Jerusalem heller är. Och jag skulle kunna fortsätta i evighet om problematiken i hans resonemang, men stannar där. Med frågan: vilken status har de 49 byar som hamnat mellan den gröna linjen och muren, som enligt juristen Lasse inte längre lever under ockupation?