Today the world turned a darker shade of black. And it gets darker by the minute, by the bloodshed but even more so by the silence. A silence so loud that it is hurting me, and I believe, humanity at large. How can the world sit quiet and watch what is happening in Gaza.
We were in a service from Ramallah to Nablus today when the news started coming over the radio: 50 dead, 90 dead, 120 dead, 140 dead.... just in less than an hour. Now ten hours later, the toll is more than 200 and the number of injured is over 700.
Oh, of course there has been some condemnation of the attacks, saying that Israel should avoid targeting civilians when "retaliating", that "both sides should restrain from violence" etc. Maybe there will be some angry letters telling Israel how angry the world is. But nothing more, I'm afraid. I am sick of all excuses being made, and I am sick of all the angry letters. And I have to admit, I am quite sick of demonstrations as well. The world is responsible for what happened today. That is the reality.
The world is responsible. For neglecting to hold Israel accountable. For even actively supporting its "war on terror". Sure, there are plenty of other nasty players out there that also need to be condemned, but as my friend Shai once said, all those other nasty players "don't have the active support of the rest of the world". Because of this, the world is responsible.
When is enough really enough? When will the leaders of the world get the will to change this situation? To solve this conflict once and for all? Way too many people think this conflict is too complicated to solve. It is not. All the leaders, that have the ability to do something, know what needs to be done. They just don't want to. And it is really hard for me to face that reality, and it makes me cry. Because I desperately want to believe in humanity, and that "despite all, I still believe that people are good at heart" as Anne Frank wrote.
Until the world understands this responsibility and acts on it, is it possible to change planets?
lördag 27 december 2008
fredag 12 december 2008
Skäms Veolia, heja Diakonia!!
På senare tid har man kunnat hitta några artiklar om Veolia och hur de bryter mot folkrätten genom att bygga en spårväg i östra Jerusalem på uppdrag av Israel. Det är nämligen förbjudet enligt folkrätten för en ockupationsmakt att bygga eller på andra sätt störa eller ändra demografin och infrastrukturen på ockuperat område. Enligt Veolia kommer spårvägen gynna alla boende i östra Jerusalem men den byggs framförallt för att bättre koppla ihop bosättningarna med stadskärnan.
Denna artikel i Fria Tidningen, http://www.fria.nu/artikel/75948, berättar om den närastående upphandlingen av driften av Stockholms lokaltrafik. Veolia är ett av de företag som lämnat in anbud till Stockholms stad för att fortsätta att driva SL. Under hösten har protesterna mot detta börjat ta fart.
Diakonia, är en av de organisationer som starkt kritiserat detta och även fått uppmärksamhet för det, både i Sverige och internationellt . Och efter att andra företag på senare tid fått på foten för att de bryter mot folkrätten genom aktiviteter på ockuperat område borde rimligtvis även Veolia få det. Och mer av detta! Det ska svida att bryta mot folkrätten. Jag vill se fler snöbollseffekter. Att bryta mot folkrätten ska helt enkelt inte vara OK. Och framförallt statliga företag och institutioner borde besluta att ha det som en del av kraven vid offentliga upphandlingar, att företagen som lämnar anbud inte kan bli aktuella ifall de kraftigt kränker mänskliga rättigheter eller folkrätten.
Länken till denna artikel hittade jag för övrigt i ett palestinskt nyhetsbrev som en israelisk kompis till mig vidarebefordrade. Kul att Joakim och Diakonia även får internationell uppmärksamhet. Heja heja!
Denna artikel i Fria Tidningen, http://www.fria.nu/artikel/75948, berättar om den närastående upphandlingen av driften av Stockholms lokaltrafik. Veolia är ett av de företag som lämnat in anbud till Stockholms stad för att fortsätta att driva SL. Under hösten har protesterna mot detta börjat ta fart.
Diakonia, är en av de organisationer som starkt kritiserat detta och även fått uppmärksamhet för det, både i Sverige och internationellt . Och efter att andra företag på senare tid fått på foten för att de bryter mot folkrätten genom aktiviteter på ockuperat område borde rimligtvis även Veolia få det. Och mer av detta! Det ska svida att bryta mot folkrätten. Jag vill se fler snöbollseffekter. Att bryta mot folkrätten ska helt enkelt inte vara OK. Och framförallt statliga företag och institutioner borde besluta att ha det som en del av kraven vid offentliga upphandlingar, att företagen som lämnar anbud inte kan bli aktuella ifall de kraftigt kränker mänskliga rättigheter eller folkrätten.
Länken till denna artikel hittade jag för övrigt i ett palestinskt nyhetsbrev som en israelisk kompis till mig vidarebefordrade. Kul att Joakim och Diakonia även får internationell uppmärksamhet. Heja heja!
Preventive presence as a method
Tips: PRESENCE THATPREVENTS VIOLENCE
Protective accompaniment
17 December 14.00-16.00 Biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37
Please pass on information to interested people!
International accompaniment is a useful tool that helps prevent violence againstsocial activists, human rights defenders and civilian population. Accompanimentis carried out in conflict areas and among armed actors. This seminar provides anopportunity to learn and discuss the possibilities and challenges linked to accompanimentand how it can be applied in different conflict scenarios.
LUIS ENRIQUE EGUREN (Spain 1962), physician and expert in internationalaccompaniment and protection, is the Co-director of the Research and Training Unitof Protection International in Brussels. Consultant, trainer and researcher, he hasworked in different countries and published several articles and books on the topicsof accompaniment and protection.
Entry is free. Coffee and a snack is served from 13.30. If possible tell us in advance thatyou are coming by e-mailing seappi@skr.org. Welcome!
Seminariet arrangeras av SEAPPI och Kristna Fredsrörelsen
Protective accompaniment
17 December 14.00-16.00 Biografen Zita, Birger Jarlsgatan 37
Please pass on information to interested people!
International accompaniment is a useful tool that helps prevent violence againstsocial activists, human rights defenders and civilian population. Accompanimentis carried out in conflict areas and among armed actors. This seminar provides anopportunity to learn and discuss the possibilities and challenges linked to accompanimentand how it can be applied in different conflict scenarios.
LUIS ENRIQUE EGUREN (Spain 1962), physician and expert in internationalaccompaniment and protection, is the Co-director of the Research and Training Unitof Protection International in Brussels. Consultant, trainer and researcher, he hasworked in different countries and published several articles and books on the topicsof accompaniment and protection.
Entry is free. Coffee and a snack is served from 13.30. If possible tell us in advance thatyou are coming by e-mailing seappi@skr.org. Welcome!
Seminariet arrangeras av SEAPPI och Kristna Fredsrörelsen
Årets bästa skräcklitteratur
Under större delen av hösten har jag läst Naomi Kleins Chockdoktrinen, en av de läskigaste böcker jag någonsin läst. Den är också helt otroligt läsvärd. Om man har några som helst anlag för konspirationsteorier (vilket jag i allra högsta grad har!), får man en mängd ytterligare bevis för att det faktiskt finns genuint onda människor på den här jorden. Och då snackar jag inte om någon sadist /kannibal som äter upp sina offer i en liten håla i Tyskland efter att ha raggat upp måltiderna på internet.
Nej, dessa freaks skadeverkan är iochförsig obehaglig så det förslår men i storleksordningen mini jämfört med konsekvenserna av vissa andra, väldigt accepterade och respekterade människors politiska handlingar. Ekonomi är politik. Och ekonomisk politik får konsekvenser. Och särskilt den laissez-faire-politik som varit poppis de senaste decennierna, har fått mycket stora konsekvenser. Och inga alls att skryta om. Vad sägs om den ökade fattigdomen i Ryssland på 90-talet: den totala avregleringen av ekonomin ökade antalet fattiga från en miljon till 77 miljoner på mindre än tio år. Det är inte illa pinkat.
Naomi Klein har skrivit en bok som jag antar är oerhört kontroversiell i vissa kretsar och visst ska all fakta läsas kritiskt. Hennes gedigna referenslista ökar dock trovärdigheten. Till skillnad från Bengt Nilssons nästan obefintliga referenslista i "Sveriges Afrikanska krig", till exempel. Vad boken kommer fram till är något som vi egentligen redan visste, att en total nyliberal marknadsekonomi inte kan hantera utveckling eller kriser. Över huvud taget. Och att dess förespråkare är usla forskare.
För vad annat kan man kalla dem? Deras teorier har inte en ända gång i praktiken bekräftats. Och om man som forskare förstår att ens teorier är såpass impopulära att de endast kan införas i icke-demokratiska regimer eller i samhällen i stor kris, borde man inte då, istället för att som Milton Friedman plötsligt börja stödja en rad militärkupper i bland annat Latinamerika, fråga sig: vad är det för fel på mina teorier om majoriteten av världens människor motsätter sig dem? Att försöka falsifiera sina egna forskningsresultat anses väl fortfarande vara ett tecken på god forskningsetik?
Och varför är detta intressant idag? Vi ger Nobelpriset i ekonomi till Paul Krugman som förstås har fattat detta. Och han får det nu, iår, med bakgrund till den ekonomiska kris som vi befinner oss i. Som vi hade kunnat undvika om våra ledare började lära sig av historien. Och välja att inte göra om samma misstag om och om igen. Ett misstag man inte lär sig av, är ett dubbelt misstag. Jag är oerhört glad över att priset gick till Krugman. Jag hade varit ännu gladare om våra ledare lärde sig av historien så att han inte behövde påtala det uppenbara.
Nej, dessa freaks skadeverkan är iochförsig obehaglig så det förslår men i storleksordningen mini jämfört med konsekvenserna av vissa andra, väldigt accepterade och respekterade människors politiska handlingar. Ekonomi är politik. Och ekonomisk politik får konsekvenser. Och särskilt den laissez-faire-politik som varit poppis de senaste decennierna, har fått mycket stora konsekvenser. Och inga alls att skryta om. Vad sägs om den ökade fattigdomen i Ryssland på 90-talet: den totala avregleringen av ekonomin ökade antalet fattiga från en miljon till 77 miljoner på mindre än tio år. Det är inte illa pinkat.
Naomi Klein har skrivit en bok som jag antar är oerhört kontroversiell i vissa kretsar och visst ska all fakta läsas kritiskt. Hennes gedigna referenslista ökar dock trovärdigheten. Till skillnad från Bengt Nilssons nästan obefintliga referenslista i "Sveriges Afrikanska krig", till exempel. Vad boken kommer fram till är något som vi egentligen redan visste, att en total nyliberal marknadsekonomi inte kan hantera utveckling eller kriser. Över huvud taget. Och att dess förespråkare är usla forskare.
För vad annat kan man kalla dem? Deras teorier har inte en ända gång i praktiken bekräftats. Och om man som forskare förstår att ens teorier är såpass impopulära att de endast kan införas i icke-demokratiska regimer eller i samhällen i stor kris, borde man inte då, istället för att som Milton Friedman plötsligt börja stödja en rad militärkupper i bland annat Latinamerika, fråga sig: vad är det för fel på mina teorier om majoriteten av världens människor motsätter sig dem? Att försöka falsifiera sina egna forskningsresultat anses väl fortfarande vara ett tecken på god forskningsetik?
Och varför är detta intressant idag? Vi ger Nobelpriset i ekonomi till Paul Krugman som förstås har fattat detta. Och han får det nu, iår, med bakgrund till den ekonomiska kris som vi befinner oss i. Som vi hade kunnat undvika om våra ledare började lära sig av historien. Och välja att inte göra om samma misstag om och om igen. Ett misstag man inte lär sig av, är ett dubbelt misstag. Jag är oerhört glad över att priset gick till Krugman. Jag hade varit ännu gladare om våra ledare lärde sig av historien så att han inte behövde påtala det uppenbara.
torsdag 11 december 2008
Uppgradering av relationer
EU har precis fattat beslut om relationerna till grannländerna runt Medelhavet och meddelar att relationerna både till Israel och till Marocko, bland andra, ska uppgraderas och intensifieras. När det gäller de uppgraderade relationerna till Israel, skriver man: "That building-up must be based on the shared values of both parties, and particularly on democracy, respect for human rights, the rule of law and fundamental freedoms, good governance and international humanitarian law." I det här nyspråket går det inte att hitta något om att Israel idag bryter mot dessa "gemensamma värderingar" genom sin fortsätta ockupation av Palestina.
När det gäller Marocko, står det: "the common willingness of the Kingdom of Morocco and the European Union to establish an increasingly close and mutually beneficial partnership, covering all aspects and at all levels, in order inter alia to consolidate the reform and economic and social modernisation process in that country." I texten om Marocko nämns varken mänskliga rättigheter, folkrätten eller demokrati. Ord som iochförsig hade varit svåra att få in i något sammanhang över huvud taget som berör Marocko. Inte heller nämns den olagliga ockupationen av Västsahara. Vilket jag kanske inte borde bli förvånad över. Besviken, ja, men inte förvånad.
Och vad ska vi som bor i EU göra åt detta? Det är våra ledare som inte står upp för de principer de hävdar ska vägleda dem. Det är våra ledare som medvetet väljer att inte agera mot de brott och kränkningar som begås. Det är våra ledare som är mer intresserade av ekonomisk vinning och/eller gamla vänskapsband som därför kastar sin etik och moral i sjön.
När det gäller Marocko, står det: "the common willingness of the Kingdom of Morocco and the European Union to establish an increasingly close and mutually beneficial partnership, covering all aspects and at all levels, in order inter alia to consolidate the reform and economic and social modernisation process in that country." I texten om Marocko nämns varken mänskliga rättigheter, folkrätten eller demokrati. Ord som iochförsig hade varit svåra att få in i något sammanhang över huvud taget som berör Marocko. Inte heller nämns den olagliga ockupationen av Västsahara. Vilket jag kanske inte borde bli förvånad över. Besviken, ja, men inte förvånad.
Och vad ska vi som bor i EU göra åt detta? Det är våra ledare som inte står upp för de principer de hävdar ska vägleda dem. Det är våra ledare som medvetet väljer att inte agera mot de brott och kränkningar som begås. Det är våra ledare som är mer intresserade av ekonomisk vinning och/eller gamla vänskapsband som därför kastar sin etik och moral i sjön.
Jag önskar att detta vore en god nyhet
Enligt BBC menar Robert Mugabe att det nu inte längre pågår någon kolera-epidemi i Zimbabwe. Vad jag önskar att det vore sant! Hittills har 800 personer dött av koleran som härjar i landet. Befolkningen är redan försvagad som ett resultat av den explosionsaktiga fattigdomen, och bristen på både mat och rent vatten. Och förstås som ett resultat av en ledare som är totalt ointresserad av den egna befolkningen.
"The cholera cause doesn't exist any more," säger han enligt BBC:s hemsida. Nyspråket som 84-åringen har använt sig av i åratal äcklar verkligen. En tredjedel av landets befolkning har redan flytt till grannländerna och vad kommer att hända med resten?
Mugabe har suttit vid makten i 28 år och var under lång tid västvärldens älskling, då Zimbabwe genomförde en mängd reformer som ledde till ökad hälsa, utbildning och välstånd i landet. Den utvecklingen vände för en mängd år sedan och anledningen kan inte bara skyllas på strukturanpassningsprogrammen som påtvingades landet. Det kan heller inte skyllas på det koloniala arvet, som Mugabe själv brukar hänvisa till. Utan framförallt på Mugabe själv och de människor i Zimbabwe som håller honom om ryggen. En ledare som borde lämnat sin post INNAN han blev maktfullkomlig. Eller var han det hela tiden? Att makt korrumperar, det är ingen nyhet.
"The cholera cause doesn't exist any more," säger han enligt BBC:s hemsida. Nyspråket som 84-åringen har använt sig av i åratal äcklar verkligen. En tredjedel av landets befolkning har redan flytt till grannländerna och vad kommer att hända med resten?
Mugabe har suttit vid makten i 28 år och var under lång tid västvärldens älskling, då Zimbabwe genomförde en mängd reformer som ledde till ökad hälsa, utbildning och välstånd i landet. Den utvecklingen vände för en mängd år sedan och anledningen kan inte bara skyllas på strukturanpassningsprogrammen som påtvingades landet. Det kan heller inte skyllas på det koloniala arvet, som Mugabe själv brukar hänvisa till. Utan framförallt på Mugabe själv och de människor i Zimbabwe som håller honom om ryggen. En ledare som borde lämnat sin post INNAN han blev maktfullkomlig. Eller var han det hela tiden? Att makt korrumperar, det är ingen nyhet.
Ge med ena handen
... och ta med den andra. Härom dagen meddelade Israel att man skulle frige 231 palestinier som idag sitter i israeliska fängelser. Med tanke på att ca 11 000 personer sitter fängslade för tillfället och att allt som allt 800 000 palestinier har suttit i fängelse under de senaste 20 åren (ca 20 procent av hela befolkningen) så låter det ju lysande. Särskilt med tanke på att flertalet av dem inte haft några ordentliga rättegångar utan dömts i militära domstolar utan tillgång till ett bra försvar, vittnen etc.
Men drygt 300 har arresterats bara den senaste månaden, i år har allt som allt 5000 palestinier arresterats. Så frigivning är bra. Men ett slut på godtyckliga arresteringar vore ännu bättre.
Men drygt 300 har arresterats bara den senaste månaden, i år har allt som allt 5000 palestinier arresterats. Så frigivning är bra. Men ett slut på godtyckliga arresteringar vore ännu bättre.
onsdag 10 december 2008
Vänstern ändrar åsikt om vapenexport
Igår presenterades delar av det nya samarbetet mellan sossarna, miljöpartiet och vänsterpartiet i DN och efter att miljöpartiet de senaste åren haft den mest kritiska hållningen mot svensk vapenexport, har vänstern gått om och menar att man nu ska arbeta mot svensk vapenexport. Punkt. Coolt.
En ny riktning som känns extra kul med tanke på att vi om två år isåfall kan ha ett parti i regeringsställning som är emot alla former av svensk vapenexport. Hur häftigt som helst. Hoppas att miljöpartiet antar utmaningen och rör sig åt samma håll. Att istället för att kritisera vapenexport till länder i krig, problematisera hela idén med vapenexport och det ansvar Sverige har när vi väljer att aktivt bidra till och tjäna pengar på krig och lidande runt om i världen.
För att sälja vapen till länder som inte är i krig är ingen som helst garanti. Vi kan liksom inte skriva in i avtalet att de aldrig kommer att få användas ifall krig utbryter. Det faller lite på sin egen orimlighet. Vi måste därför erkänna för oss själva att de vapen som tillverkas och säljs troligen någon gång kommer att användas för att döda eller skada människor. Och de flesta som dödas eller skadas i krig idag är civila.
Kanske kan Sverige gå ytterligare ett steg längre och göra som Irland och Storbritannien tidigare gjort: förbjuda enhandsvapen. Alltså sådana handeldvapen som du kan hålla och använda med bara en hand. Så alla jägare kan fortfarande känna sig trygga och alltså pusta ut.
En ny riktning som känns extra kul med tanke på att vi om två år isåfall kan ha ett parti i regeringsställning som är emot alla former av svensk vapenexport. Hur häftigt som helst. Hoppas att miljöpartiet antar utmaningen och rör sig åt samma håll. Att istället för att kritisera vapenexport till länder i krig, problematisera hela idén med vapenexport och det ansvar Sverige har när vi väljer att aktivt bidra till och tjäna pengar på krig och lidande runt om i världen.
För att sälja vapen till länder som inte är i krig är ingen som helst garanti. Vi kan liksom inte skriva in i avtalet att de aldrig kommer att få användas ifall krig utbryter. Det faller lite på sin egen orimlighet. Vi måste därför erkänna för oss själva att de vapen som tillverkas och säljs troligen någon gång kommer att användas för att döda eller skada människor. Och de flesta som dödas eller skadas i krig idag är civila.
Kanske kan Sverige gå ytterligare ett steg längre och göra som Irland och Storbritannien tidigare gjort: förbjuda enhandsvapen. Alltså sådana handeldvapen som du kan hålla och använda med bara en hand. Så alla jägare kan fortfarande känna sig trygga och alltså pusta ut.
tisdag 9 december 2008
Bosättare på vift i Stockholm
Efter några veckors tystnad på grund av gäster från Mellanöstern och den första ordentliga förkylningen på tre år kände jag mig igår återigen "fit for fight". Detta firades med att gå på seminarium på ABF-huset med den intressanta titeln: Bosättarna på västbanken och dess betydelse för fredsprocessen.
Arieh (Lasse) Fyrth utvandrade till Israel 1972 och bor sedan 1996 i Maale Adumim, den största bosättningen på Västbanken. Under en timmes utläggning om den historiska utvecklingen från 4000 år sedan lyckas karln att undvika att prata om idag och om situationen på marken. Det tar honom 45 minuter att ens nämna ordet palestinier (tack Jessica för tidtagningen!) och folkrätten baserar han helt på Nationernas Förbunds mandat efter andra världskriget. What?!?
Eftersom ABF låter honom prata helt fritt, kunde han mala på om i dagsläget ganska ointressant och irrelevant historisk kuriosa om Abraham och Moses och vilka som bodde i regionen då. Och han menar att det först i början av 1900-talet fanns palestinier, även då redan romarna började kalla området för Palestina. Men som sagt, nutiden är under rådande omständigheter mer relevant att diskutera.
Och till slut kommer Lasse till nutiden. Han menar att det eventuellt hade varit bättre om Israel givit upp ockupationen redan 1967 (förutom Jerusalem förstås!), att läget då hade sett annorlunda ut idag, och troligen bättre. No shit, Sherlock! I övrigt hade karln inte många rätt.
Folkrätten baserar han helt på Nationernas Förbunds mandat (och vad jag kommer ihåg kollapsade Nationernas Förbund ganska rejält?) där det enligt honom stod att judar villkorlöst ska få bosätta sig mellan Jordanfloden och havet. Ergo, bosättningar är OK. Karln är jurist och hänvisar till Nationernas Förbund och ignorerar helt alla FN-resolutioner, Genèvekonventioner etc. Eller de ingångna avtal som parterna ändå har kommit överens om och som han personligen bidragit till att bryta genom att bosätta sig efter Osloavtalet i Maale Adumim.
Han menar även att muren (nej, förlåt, säkerhetsbarriären!) är den de facto nya gränsen och att området väster om den inte längre är ockuperat. Vilket förstås inte Jerusalem heller är. Och jag skulle kunna fortsätta i evighet om problematiken i hans resonemang, men stannar där. Med frågan: vilken status har de 49 byar som hamnat mellan den gröna linjen och muren, som enligt juristen Lasse inte längre lever under ockupation?
Arieh (Lasse) Fyrth utvandrade till Israel 1972 och bor sedan 1996 i Maale Adumim, den största bosättningen på Västbanken. Under en timmes utläggning om den historiska utvecklingen från 4000 år sedan lyckas karln att undvika att prata om idag och om situationen på marken. Det tar honom 45 minuter att ens nämna ordet palestinier (tack Jessica för tidtagningen!) och folkrätten baserar han helt på Nationernas Förbunds mandat efter andra världskriget. What?!?
Eftersom ABF låter honom prata helt fritt, kunde han mala på om i dagsläget ganska ointressant och irrelevant historisk kuriosa om Abraham och Moses och vilka som bodde i regionen då. Och han menar att det först i början av 1900-talet fanns palestinier, även då redan romarna började kalla området för Palestina. Men som sagt, nutiden är under rådande omständigheter mer relevant att diskutera.
Och till slut kommer Lasse till nutiden. Han menar att det eventuellt hade varit bättre om Israel givit upp ockupationen redan 1967 (förutom Jerusalem förstås!), att läget då hade sett annorlunda ut idag, och troligen bättre. No shit, Sherlock! I övrigt hade karln inte många rätt.
Folkrätten baserar han helt på Nationernas Förbunds mandat (och vad jag kommer ihåg kollapsade Nationernas Förbund ganska rejält?) där det enligt honom stod att judar villkorlöst ska få bosätta sig mellan Jordanfloden och havet. Ergo, bosättningar är OK. Karln är jurist och hänvisar till Nationernas Förbund och ignorerar helt alla FN-resolutioner, Genèvekonventioner etc. Eller de ingångna avtal som parterna ändå har kommit överens om och som han personligen bidragit till att bryta genom att bosätta sig efter Osloavtalet i Maale Adumim.
Han menar även att muren (nej, förlåt, säkerhetsbarriären!) är den de facto nya gränsen och att området väster om den inte längre är ockuperat. Vilket förstås inte Jerusalem heller är. Och jag skulle kunna fortsätta i evighet om problematiken i hans resonemang, men stannar där. Med frågan: vilken status har de 49 byar som hamnat mellan den gröna linjen och muren, som enligt juristen Lasse inte längre lever under ockupation?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
