Missförstå mig rätt

Att Sverige anordnar en internationell konferens om Irak är i sig inte ett problem. Att bjuda in det internationella samfundet för att tillsammans lösa de akuta problemen och förhoppningsvis även leta efter långsiktiga och hållbara lösningar är förstås bra. Irak behöver allt stöd de kan få, fred, stabilitet och utveckling är oerhört viktigt för vanliga människor, civilbefolkningen, och för hela regionen.

Däremot kritiserar jag Sveriges helt okritiska inställning till problemen och till USAs roll. Jag kritiserar det faktum att Sverige inte står upp för folkrätten och därmed är med och underminerar hela det internationella ramverk som reglerar staters och andra aktörers skyldigheter och rättigher i relation till varandra. Oavsett om det är fred eller krig.

Jag kritiserar även att det civila samhället helt har uteslutits från konferensen, från diskussionerna och processen om att hitta hållbara lösningar för Irak och dess befolkning. Som i så många andra konflikter. Jag kritiserar oviljan att lära sig från tidigare erfarenheter, om oförmågan att lösa konflikter med militära medel, om behovet av att inkludera civilbefolkningen i fredsprocesser, om oviljan att lösa konflikter innan de exploderat och därmed blivit tiofalt dyrare. Allt detta visar på att kortsiktiga intressen sätter agendan, istället för den irakiska befolknigens behov.

Jag kritiserar att man inte erkänner den akuta humanitära katastrofen i Irak för vad den är utan tjurskalligt fortsätter att upprepa Bushs mantra om att "det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak." Vad är det då jag förväntar mig, jag som uppenbarligen har väldigt många åsikter om detta? Lite raka ryggar, tydlighet, klarsynthet och principer om fred och rättvisa skulle inte skada. Lite skön attityd, helt enkelt.