Förra veckan släpptes en ny bok på Timbro. Journalisten Bengt Nilssons bidrag till biståndskritiken, Sveriges afrikanska krig. Frågan om biståndets påverkan på väpnade konflikter och eventuella stöd till väpnade aktörer är förstås en oerhört viktig fråga och förtjänar en seriös debatt och professionell granskning och inte den kvällstidningsinspirerande sensationsjournalistik som författaren dessvärre visar prov på i den här boken.
Jag började läsa den för att Kristna Fredsrörelsen tillsammans med vissa andra organisationer fick ett påhopp (s. 258) utan verklighetsförankring eller några källhänvisningar i det kapitel som handlar om Sudan. Över huvud taget är boken väldigt dåligt underbyggd när det gäller källor, som bara ges i vissa fall av direktcitat. Vilket förstås blir problematiskt, och trist att ens försöka bemöta. Men det har vi iallafall gjort idag: http://www.krf.se/sudan_080916.asp
På inget sätt vill jag ge ytterligare spridning till den här boken, men jag måste nog ändå citera den för att exemplifiera: s 258 som sagt: "Under det långa kriget fick SPLA omfattande stöd från Svenska Kyrkan, Liv & Fredinstitutet, Kristna Fredsrörelsen och andra kyrkliga organisationer. Stödet kanaliserades via mottagare som New Sudan Council of Churches, en sudanesisk kyrklig sammanslutning som hade nära och aktiva kontaktermed SPLA."
Som jag har tjatat om otaliga gånger är KrF en ickevåldsrörelse som tar avstånd från alla former av våld, både direkt och strukturellt, och det gör förstås även vår partnerorganisation i Sudan. Det faller lite på sin egen orimlighet att vi skulle ha stött en gerilla-armé. Nåja, källorna lyser med sin frånvaro, som sagt.
Måste ge ett exempel till på de ganska oseriösa ansatserna i den här boken. Författaren hävdar att han arbetat med och i Afrika i 30 år el dyl och här kommer hans väldigt svart-vita analys av Sudan, som inte ger något utrymme för det komplexa och mångfacetterade landet och dess konflikter. Samtidigt använder han ett språkbruk som mer påminner om nordisk familjebok anno 1908 än 2008 (s. 226): "Folk i norr är muslimer och kallar sig ofta för nubier, många av dem ser sig som ättlingar till faraonerna. Människorna i södern är animister eller kristna, de har i alla tider livnärt sig på boskapsskötsel och vandrar med sina långhornade kor mellan höglänta och låglänta områden efter årstidernas växlingar. Relationen mellan folken i södern och norr har i alla tider präglats av konflikt och exploatering. De kolsvarta, nakna boskapsskötarna har förslavats och diskriminerats i århundraden...."
Bengt Nilssons raljerande och svepande förenklingar av Afrika får en att undra vad syftet med Sveriges afrikanska krig är: att väcka en seriös debatt om ett oerhört viktigt ämne eller att skapa sensationsjournalistik.
tisdag 16 september 2008
Pacifist = brottsling?
Riksåklagaren i Israel, Menachem Mazuz, har just inlett en brottsutredning mot New Profile, en av de organisationer som jag har samarbete med. Enligt dagstidningen Haaretz är det första gången man inleder en sådan utredning mot en organisation som uppmuntrar vapenvägran.
Detta sker på begäran av IDF (Israeli Defence Forces) - som det senaste året har intensifierat sin kamp mot "draft dodgers" där detta blir ett av vapnen vid sidan om bland annat utbredda PR-kampanjer. Dessutom har mer eller mindre vansinniga lagförslag lagts fram på sistone om hur vapenvägrare ytterligare kan marginaliseras i det israeliska samhället och som därför ska ha en "avskräckande" effekt.
New Profile är en anti-militaristisk, feministisk ickevåldsorganisation som arbetar för civil-isering av det israeliska samhället och de ger bland annat information och moraliskt stöd till personer som vill vapenvägra.
Enligt israelisk lag är det förbjudet att uppmuntra till vapenvägran, men New Profile menar själva att de inte gör något brottsligt utan bara tillhandahåller information som är väldigt svårtillgänglig annars och som inte minst IDF inte vill ska komma ut. IDF vill istället upprätthålla bilden av att "alla gör värnplikten - det bara är så". I deras kampanj går de hårt åt pacifister, fredsaktivister etc och menar att de är opatriotiska och inte lika mycket "israeler". Vad nu det betyder. De pratar nämligen inte alls lika mycket om de verkligt stora grupperna som väljer att inte tjänstgöra i armén, de religiösa, men som väljer bort värnplikten av andra anledningar.
Pacifister däremot verkar vara ett allmänt villebråd. Vilka brottlingar de är! Och tänk, det var inte så länge sedan som pacifister ansågs kriminella här i Sverige.
Detta sker på begäran av IDF (Israeli Defence Forces) - som det senaste året har intensifierat sin kamp mot "draft dodgers" där detta blir ett av vapnen vid sidan om bland annat utbredda PR-kampanjer. Dessutom har mer eller mindre vansinniga lagförslag lagts fram på sistone om hur vapenvägrare ytterligare kan marginaliseras i det israeliska samhället och som därför ska ha en "avskräckande" effekt.
New Profile är en anti-militaristisk, feministisk ickevåldsorganisation som arbetar för civil-isering av det israeliska samhället och de ger bland annat information och moraliskt stöd till personer som vill vapenvägra.
Enligt israelisk lag är det förbjudet att uppmuntra till vapenvägran, men New Profile menar själva att de inte gör något brottsligt utan bara tillhandahåller information som är väldigt svårtillgänglig annars och som inte minst IDF inte vill ska komma ut. IDF vill istället upprätthålla bilden av att "alla gör värnplikten - det bara är så". I deras kampanj går de hårt åt pacifister, fredsaktivister etc och menar att de är opatriotiska och inte lika mycket "israeler". Vad nu det betyder. De pratar nämligen inte alls lika mycket om de verkligt stora grupperna som väljer att inte tjänstgöra i armén, de religiösa, men som väljer bort värnplikten av andra anledningar.
Pacifister däremot verkar vara ett allmänt villebråd. Vilka brottlingar de är! Och tänk, det var inte så länge sedan som pacifister ansågs kriminella här i Sverige.
onsdag 10 september 2008
Tips: Bi'lin Habibti
Filmen Bi’lin Habibti (Bi’lin my love, regissör: Shai Carmeli Pollack) är en dokumentärfilm som handlar om den palestinska byn Bi’lin på Västbanken, som har organiserat sig i ett ickevåldsmotstånd mot den israeliska ockupationen och rent konkret mot byggandet av muren på deras mark. Bi’lin riskerar att förlora över hälften av sin mark genom byggandet av muren och utvidgningen av en närliggande israelisk bosättning. I sina försök att motstå grävmaskiner, arresteringar och våld, konfronterar byborna armén genom kreativa ickevåldsliga demonstrationer. Shai Pollack kommer till en början till Bi’lin för att delta i protesterna men filmar även aktiviteterna som tar plats varje vecka och dokumenterar deras kamp.
Filmregissören Shai Pollack kommer tillsammans med två av filmens huvudpersoner, Wagee och Rani Bornat, till Sverige i samband med European Social Forum, för att visa och samtala runt filmen. Wagee och Rani kommer att berätta om sina erfarenheter av ickevåldsmotståndet mot muren som nu har pågått i tre år. Shai kommer att prata om sina erfarenheter som filmare och aktivist och hur filmen kom till i samarbetet med människorna i Bi’lin.
Efter European Social Forum kommer gästerna resa till Stockholm och Uppsala, för att även här prata om filmen och sitt ickevåldsmotstånd, och om hur det är att leva under ockupation. Håll utkik efter mer information.
Filmregissören Shai Pollack kommer tillsammans med två av filmens huvudpersoner, Wagee och Rani Bornat, till Sverige i samband med European Social Forum, för att visa och samtala runt filmen. Wagee och Rani kommer att berätta om sina erfarenheter av ickevåldsmotståndet mot muren som nu har pågått i tre år. Shai kommer att prata om sina erfarenheter som filmare och aktivist och hur filmen kom till i samarbetet med människorna i Bi’lin.
Efter European Social Forum kommer gästerna resa till Stockholm och Uppsala, för att även här prata om filmen och sitt ickevåldsmotstånd, och om hur det är att leva under ockupation. Håll utkik efter mer information.
torsdag 31 juli 2008
Murens dragning ändras vid Jayyous
Israels militär, IDF, har sagt att de ska riva och bygga om delar av murens dragning vid byn Jayyous, på Västbanken. Israeliska högsta domstolen dömde redan för två år sedan att dragningen av muren måste ändras, sedan dess har ingenting hänt då man tydligen inte kunnat enas om den nya dragningen. Härom dagen kom det dock ett uttalande om att man, militären, nu är redo att göra ändringar.
Det är bra att man nu anser sig villiga att ändra dragningen. Problemet är ju förstås att den nya dragningen inte heller kommer att följa gränsen utan fortfarande inkludera palestinsk mark på den västra sidan av muren. Endast en fjärdedel av marken som nu är på "fel" sida av muren kommer med omdragningen hamna på den palestinska sidan. Ca 6000 dunams och flera vattenkällor kommer fortfarande att vara på västra sidan av muren.
Muren, eller säkerhetsbarriären, byggs enligt Israel för att skydda landet mot terrorattacker från det palestinska området. Kritiker menar att det mer, eller åtminstone minst lika mycket, handlar om att roffa åt sig mark och vattenkällor. Murens dragning är nämligen nästan tre gånger så lång som själva gränsen och byggs i stort inne på ockuperat område.
I juli 2004 gjorde den Internationella Domstolen i Haag ett uttalande om muren, som kan sammanfattas såhär: All israelisk bebyggelse på ockuperat palestinskt område bryter mot folkrätten. Långa sträckor av muren går långt inne på palestinskt område. Byggandet av muren riskerar att skapa ett oåterkalleligt faktum där muren kommer att ses som den faktiska gränsen mellan Israel och Västbanken. Byggandet av muren hindrar även allvarligt palestiniernas rätt till självbestämmande.
Har man något sinne för konspirationsteorier ligger det nära till hands att se landstöld som den verkliga anledningen till byggandet av muren, annars borde det rimligtvis inte varit så svårt att bygga den på gränsen. Att bygga murar på din egen mark eller på själva gränsen är ju faktiskt tillåtet även om det är sorgligt och trist och fult. Inte folkrättsvidrigt som nu.
Risken med detta beslut, att dra om muren, är att debatten och kritiken tystnar. Att man tycker att byborna i Jayyous vunnit en seger. Risken är att omvärlden nu tycker att Israel tagit sitt ansvar genom att ändra dragningen, utan att inse hur minimal förändringen faktiskt är och hur mycket av palestiniernas mark som fortfarande hamnat på andra sidan...
Det är bra att man nu anser sig villiga att ändra dragningen. Problemet är ju förstås att den nya dragningen inte heller kommer att följa gränsen utan fortfarande inkludera palestinsk mark på den västra sidan av muren. Endast en fjärdedel av marken som nu är på "fel" sida av muren kommer med omdragningen hamna på den palestinska sidan. Ca 6000 dunams och flera vattenkällor kommer fortfarande att vara på västra sidan av muren.
Muren, eller säkerhetsbarriären, byggs enligt Israel för att skydda landet mot terrorattacker från det palestinska området. Kritiker menar att det mer, eller åtminstone minst lika mycket, handlar om att roffa åt sig mark och vattenkällor. Murens dragning är nämligen nästan tre gånger så lång som själva gränsen och byggs i stort inne på ockuperat område.
I juli 2004 gjorde den Internationella Domstolen i Haag ett uttalande om muren, som kan sammanfattas såhär: All israelisk bebyggelse på ockuperat palestinskt område bryter mot folkrätten. Långa sträckor av muren går långt inne på palestinskt område. Byggandet av muren riskerar att skapa ett oåterkalleligt faktum där muren kommer att ses som den faktiska gränsen mellan Israel och Västbanken. Byggandet av muren hindrar även allvarligt palestiniernas rätt till självbestämmande.
Har man något sinne för konspirationsteorier ligger det nära till hands att se landstöld som den verkliga anledningen till byggandet av muren, annars borde det rimligtvis inte varit så svårt att bygga den på gränsen. Att bygga murar på din egen mark eller på själva gränsen är ju faktiskt tillåtet även om det är sorgligt och trist och fult. Inte folkrättsvidrigt som nu.
Risken med detta beslut, att dra om muren, är att debatten och kritiken tystnar. Att man tycker att byborna i Jayyous vunnit en seger. Risken är att omvärlden nu tycker att Israel tagit sitt ansvar genom att ändra dragningen, utan att inse hur minimal förändringen faktiskt är och hur mycket av palestiniernas mark som fortfarande hamnat på andra sidan...
torsdag 24 juli 2008
Jag vill att ni läser...
Gideon Levys artikel Worse than Apartheid, om den sydafrikanska delegationen som spenderade några dagar på Västbanken och i Jerusalem för ett par veckor sedan. Delegationen bestod av 21 människorättsaktivister som alla varit aktiva i motståndet mot apartheid i sitt hemland: idag är de parlamentledamöter, domare från högsta domstolen, journalister, författare... både svarta och vita, varav hälften judar.
Artikeln beskriver deras besök i Nablus, den största staden tillika den mest avstängda på Västbanken. De passerade Huwarra-vägspärren, en av de sex vägspärrar som stänger av staden från omvärlden, där de människor som har rätt att lämna staden ändå förnedras dagligen. De reste även på de s k bypass-roads, som bara är till för armén och bosättarna, som skär sönder Västbanken och inte får användas av palestinier. De besökte den gamla stan, Casban, med flera hundra år gamla hus som sprejats fulla av kulhål och där hus raserats av bulldozers eller bombats.
Kanske känns artikeln extra stark eftersom jag själv besökte Nablus för två veckor sedan. Jag var på semester i Israel/Palestina för att träffa släkt och vänner och besökte bland annat Yanoun, den by jag var följeslagare i för två och ett halvt år. En av dagarna besökte jag Nablus och fick en guidad tur genom gamla stan av en student vid Al Najah-universitetet och jag var tvungen att passera Huwarra. Kanske kändes artikeln så stark för att den lyckas beskriva verkligheten och precis hur illa det är.
Jag vill inte skriva om de sydafrikanska delegaternas respons till vad de såg, utan föredrar att ni läser artikeln. Därför vidarebefordrar jag gärna artikeln till intresserade.
Artikeln beskriver deras besök i Nablus, den största staden tillika den mest avstängda på Västbanken. De passerade Huwarra-vägspärren, en av de sex vägspärrar som stänger av staden från omvärlden, där de människor som har rätt att lämna staden ändå förnedras dagligen. De reste även på de s k bypass-roads, som bara är till för armén och bosättarna, som skär sönder Västbanken och inte får användas av palestinier. De besökte den gamla stan, Casban, med flera hundra år gamla hus som sprejats fulla av kulhål och där hus raserats av bulldozers eller bombats.
Kanske känns artikeln extra stark eftersom jag själv besökte Nablus för två veckor sedan. Jag var på semester i Israel/Palestina för att träffa släkt och vänner och besökte bland annat Yanoun, den by jag var följeslagare i för två och ett halvt år. En av dagarna besökte jag Nablus och fick en guidad tur genom gamla stan av en student vid Al Najah-universitetet och jag var tvungen att passera Huwarra. Kanske kändes artikeln så stark för att den lyckas beskriva verkligheten och precis hur illa det är.
Jag vill inte skriva om de sydafrikanska delegaternas respons till vad de såg, utan föredrar att ni läser artikeln. Därför vidarebefordrar jag gärna artikeln till intresserade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
