söndag 20 april 2008

Diggar The Independent stort

Återigen blir jag glatt överraskad av tidningen The Independent och måste bara ge vidare länken till en artikel skriven om en av mina absoluta favoritorganisationer: Breaking the Silence: http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/our-reign-of-terror-by-the-israeli-army-811769.html Det verkar som om även The Independent diggar Breaking the Silence stort eftersom detta inte är första gången de skriver långa artiklar om grabbarna. Kul. Hoppas andra medier också blir inspirerade! Det är ju liksom inte så vanligt att mainstream media skriver om positiva nyheter (inte för att nyheterna BtS berättar om är positiva, men ni fattar vad jag menar...) eller om olika fredsaktörer.

Tyvärr är det mest alternativmedia som skriver om "the good guys", med stor risk att endast redan intresserade och insatta, med "rätt" åsikter, läser. Och det är förstås bra, men inte bra nog. För att förändra människors attityder och beteenden så att de väljer att agera för en fredligare värld, måste ju informationen nå ut till dem som behöver förändra sitt beteende. Bla bla bla... jag har sagt det förut, och erkänner att jag tjatar.

Efter en helt fantastiskt skön helg på soliga och varma Gotland så känner jag mig ganska redo för nästa vecka även om det kommer vara hur mycket jobb som helst. Och så blänkar jag redan nu för att jag troligen får hit en annan ascool organisation från Mellanöstern, Combatants for Peace, www.combatantsforpeace.org, första veckan i juni. Så är det några journalister därute som kan tänka sig att slå ett slag för freden och få ut lite fredsinformation till folk, håll er framme då!

onsdag 16 april 2008

Vapensystem till Colombia

I gårdagens DN stod det att SAAB har fått klartecken från ISP (Inspektionen för strategiska produkter) att inleda förhandlingar om försäljning av ett radarsystem till Colombia "trots rapporter om grova kränkningar av mänskliga rättigheter". Excuse me?!?!? Läste jag rätt.

Grova kränkningar av mänskliga rättigheter är bara förnamnet när vi talar om konflikten i Colombia. En konflikt som har pågått i 40 (!) år mellan staten, para-militära grupper och olika gerillagrupper. Colombias konflikt har generat minst lika många internflyktingar som de olika krigen i Sudan, som de flesta brukar vara eniga om är en av de värsta konflikten i världen.

Inte nog med att detta beslut helt strider mot den svenska lagstiftningen om riktlinjer för vapenexport. Typ alla riktlinjer! Slutsatsen som görs av Thomas Fjäder, säkerhetspolitisk rådgivare på ISP, är helt uppåt fanders. "Ett radarsystem kan hjälpa det statsbärande partiet att övervaka sina gränser och därmed gagna stabiliteten." Gagna stabiliteten?!?! Vilken stabilitet då?! Vems stabilitet?!?!

Den säkerhetspolitiska analysförmågan behöver definitivt uppgraderas på Blasieholmen och kringliggande kvarter. Det blir tydligt att många säkerhetspolitiska analytiker inte har uppgraderat sin mjukvara i takt med omvärlden, sedan sisådär 1994 när UNDP introducerade en bredare definition av säkerhet, "mänsklig säkerhet", som inte helt likställer staters säkerhet med mänsklig säkerhet. I vissa fall, beroende på skurk-nivån inom en stat, är de diametralt motsatta.
Och lite mer respekt för vår egen lagstiftning skulle inte heller skada.

söndag 13 april 2008

På flygplatsen i Tel Aviv

Det var längesedan jag skrev något här men ibland känns det som om tiden rinner mellan mina fingrar snabbare än sand. Jag är på väg hem efter två veckor i Israel och Palestina, och som vanligt, när jag sitter här, känner jag mig melankolisk och ganska splittrad. Har säkerhetskontrollen gått snabbt vill jag åka tillbaka så snart som möjligt, med en känsla av att även jag hör hemma här. Om den tar tid och folk är otrevliga undrar jag om det är värt det och om jag helt enkelt borde välja att aldrig åka tillbaka hit. Idag har det gått jättesnabbt.

Vilket alltså betyder att jag vill åka tillbaka asap. Men det är en allt annat än oproblematisk känsla. Jag hade ett långt samtal med en god vän här nere om det imorse, om hur splittrad jag känner mig mellan Sverige och Mellanöstern. Om hur jag aldrig riktigt riktigt känner mig helt hemma i Sverige. Och hur jag aldrig riktigt riktigt kan få ett hem här, vara riktigt jämlik, ha rätt till att se den här platsen som ett hem. Jag har ännu ingen lösning på det här problemet, och tills jag har får jag väl fortsätta som nu. Resa fram och tillbaka, och alltid ha delar av mitt hjärta på annan ort.

Jag har haft två till mesta dels bra veckor med vänner och familj, mestadels fint väder, kaffe på Kadosh och café Rehavia, stranden i Tel Aviv, mat på Barood, besök i Jericho, OCHA fest med alla internationella och andra spännande människor, gos med hundarna och hästarna på gården i Negev....

Och jobb förstås: med bland annat ett seminarium om lätta vapen, vapenhandel och privata säkerhetsföredrag med New Profile, en organisation som jag har ganska mycket kontakt med. Jag har deltagit i en konferens om Peace Education, som hade både bra och dåliga inslag. När det blir så uppenbart hur splittrad den här fredsrörelsen är så kan jag inte hjälpa att tappa lite av det så livsviktiga hoppet. Varför splittring när det är så kontraproduktivt? Som i andra delar av samhället, fylls även den här sektorn av navelskåderi, ovilja att lyssna och lära, prestige, skitsnack, revirpinkande och tävlande. Och det kanske är oundvikligt. Vi är ju ändå bara människor. Jag kanske är hopplöst naiv som förväntar mig något annat, men det gör jag.

Så, tack till alla de individer som jag också träffar som är inklusiva, öppna, inkännande, och som på så sätt faktiskt gör en större skillnad. Tack för att jag får känna er, även om ni inte kommer att läsa detta.

Kanske en café afur innan jag kliver på planet? Yalla bye!

torsdag 27 mars 2008

Sara tjatar om Sudan

Läs min senaste text om Sudan och om Isaac, som jag tidigare skrivit om, på: http://www.krf.se/sudan_080327.asp

onsdag 5 mars 2008

Living room

Kom med mig och se föreställningen Living room på Kilen, Stadsteatern. Jag tänkte gå den 25 mars. Läs mer nedan:

Living Room
En palestinsk kvinna, en judisk kvinna,
200 liter färg och en konflikt.
(texten nedan tagen från Living Rooms officiella nyhetsbrev)

Två kvinnors möte i själ och hjärta, förvandlas till en svindlande balansgång mellan djup förståelse och misstro. Båda tillhör de en minoritet i sitt hemland, men i Israel är den europeiska judiska kvinnan en del av majoritetssamhället. Enligt de värderingar som båda kvinnorna vuxit upp med representerar dessutom den andra ”fienden”. Nu ska de skapa ett rum för sig själva, att vara tillsammans utan hot. Går det?

Medverkande Mina Azarian och Anette Sallmander,
scenografi Maria Stiernborg, koreografi Sandra Medina,
ljusdesign Josefin Hinders, film Masoud Shahsavar,
regi o produktionsass. Yael Feiler

Produceras av den Ideella föreningen Non Serviam med stöd av:
Sveriges Författarfond, Statens kulturråd, Stockholms Stad
Kultur/Integration, Stiftelsen Framtidens Kultur, Judiska
Kulturkommittén, Konstnärsnämnden, Kulturhuset Stockholm och
Sensus. Pedagogiskt arbete med skolor i samarbete med Forum
för levande historia

Datum Urpremiär Påskafton lör 22 mar kl 19
Spelas tis 25–fre 28 mar kl 19, lör 29 mar kl 18,
mån 31–fre 4 apr kl 19, lör 5 apr kl 18
Scen Kilen, våning 1, Kulturhuset Längd c:a 90 min
Biljettpris 180 kr, ungdom/studerande 90 kr
Biljetter köps via www.kulturhuset.stockholm.se eller i
Kulturhusets biljettkassa, tel 08-508 315 09