Detta e-postmeddelande trillade in igår och gjorde mig jätteglad:
"Folkets Bio bidrar till att etablera norra Västbankens enda biograf i samband med premiären av Ari Folmans film Waltz With Bashir 20 februari skänker Folkets Bios biografer i Stockholm, Malmö, Lund, Göteborg och Umeå samtliga biljettintäkter från premiärvisningarna till The Freedom Theatre i Jenins flyktingläger, där Folkets Bio bidrar till att etablera norra Västbankens enda biograf. Intäkterna går till Frihetsteaterns Vänner i Malmö som sedan oavkortat vidarebefordrar pengarna till barnkulturcentret The Freedom Theatre (www.thefreedomtheatre.org) i Jenins flyktingläger, Palestina. Intäkterna skall gå till biografutrustning för att etablera norra Västbankens enda biograf. Projektet är initierat av Frihetsteaterns Vänner i samarbete med Folkets Bio."
The Freedom Theatre är ett fantastiskt projekt som drivs av vänner och de förtjänar och behöver allt stöd de kan få.
Så gå på bio ikväll!
fredag 20 februari 2009
lördag 14 februari 2009
Baristan
Det är kallt, oerhört kallt ute. Jag vägrar inse att vi fortfarande bara är i februari och sätter envist på mig tunnare kläder. Och fryser. Så in i helvete. Och längtar bort, till någon plats där solen faktiskt skiner. Så vad göra när livet är fullt av mössor, raggsockor, rapporter, budgetuppföljningar, nedskärningar, fackklubbar, räkningar, lån och annat som inte direkt muntrar upp?
Jo, man gläds över konserter på Debaser med goda vänner. Och man gläds över att Baristan har börjat blogga igen! Och att tidigare bloggar nu finns utgivna i bokform. Och att jag härom dagen, när jag skulle beställa stans godaste semlor till hela vårt kansli, fick ett alldeles eget signerat exemplar. Det är verkligen överdrift att påstå att ett gott skratt förlänger livet. Och det är helt klart att det gör februari-månader mycket lättare. Läs själva på: baristasnack.blogspot.com.
PS: en weekend i ett gummistövel-fyllt Venedig var inte heller fy skam, utan helt enkelt lysande.
Jo, man gläds över konserter på Debaser med goda vänner. Och man gläds över att Baristan har börjat blogga igen! Och att tidigare bloggar nu finns utgivna i bokform. Och att jag härom dagen, när jag skulle beställa stans godaste semlor till hela vårt kansli, fick ett alldeles eget signerat exemplar. Det är verkligen överdrift att påstå att ett gott skratt förlänger livet. Och det är helt klart att det gör februari-månader mycket lättare. Läs själva på: baristasnack.blogspot.com.
PS: en weekend i ett gummistövel-fyllt Venedig var inte heller fy skam, utan helt enkelt lysande.
torsdag 5 februari 2009
Spritt språngande galna
Jag vet att det kan upplevas som tjatigt, det här att jag tenderar att racka ner på folkpartiet. Men när man så fundamentalt missuppfattat innebörden av ordet "liberal" så förtjänar man ju faktiskt att bli om inte kritiserad så iallafall rejält ifrågasatt. Under de senaste tio åren har jag en stark känsla av att folkpartiet är det parti som föreslår flest regleringar och regler, och gärna sådana som slår mot de redan svaga och marginaliserade i samhället.
Det handlar åtminstone delvis om en sned självuppfattning, liknande den som finns i Danmark där folk i allmänhet skrattar lite nedlåtande åt regel-tokiga Sverige men där man egentligen har ett par hundra fler restriktioner av alla dess slag inskrivna i lagen.
Åter till folkpartiet och dess senaste anti-liberala idé: att förbjuda undervisning i vissa ämnen på hemspråk för nya invandrare. Eftersom svenska språket är nyckeln till det svenska samhället. Som är nyckel till lyckad integration. Som är nyckel till välbefinnnande och lycka åt alla. Med andra ord, så länge du är tillräckligt svensk och pratar tillräckligt bra svenska så ler livet mot dig.
Som om svenska språket är den enda nyckeln till framgång och ska framhävas på bekostnad av annan kunskap som matte, fysik eller kemi. Som då kanske inte kan läras in lika bra för att man inte får stöd av läraren. I min gamla grundskola integrerades nyanlända gradvis i de vanliga klasserna och hade till att börja med nästan all undervisning för sig. Sakta men säkert deltog de mer och mer i vår undervisning, först syslöjd och gympa, sedan matte, fysik, geografi, samhällskunskap och till sist även svenska.
Så varför inte se hemspråket i sig som en viktig kunskap? Det borde ses som en styrka i den globaliserade värld vi lever i. Hur ointressant är man inte på jobbmarknaden när man bara kan svenska och engelska tillräckligt bra. Fler språk åt folket!
ps: även om folkpartiet var liberala skulle de nog fortsätta få en hel del kängor från mig, men iallafall inte för att vara totalt inkonsekventa.
Det handlar åtminstone delvis om en sned självuppfattning, liknande den som finns i Danmark där folk i allmänhet skrattar lite nedlåtande åt regel-tokiga Sverige men där man egentligen har ett par hundra fler restriktioner av alla dess slag inskrivna i lagen.
Åter till folkpartiet och dess senaste anti-liberala idé: att förbjuda undervisning i vissa ämnen på hemspråk för nya invandrare. Eftersom svenska språket är nyckeln till det svenska samhället. Som är nyckel till lyckad integration. Som är nyckel till välbefinnnande och lycka åt alla. Med andra ord, så länge du är tillräckligt svensk och pratar tillräckligt bra svenska så ler livet mot dig.
Som om svenska språket är den enda nyckeln till framgång och ska framhävas på bekostnad av annan kunskap som matte, fysik eller kemi. Som då kanske inte kan läras in lika bra för att man inte får stöd av läraren. I min gamla grundskola integrerades nyanlända gradvis i de vanliga klasserna och hade till att börja med nästan all undervisning för sig. Sakta men säkert deltog de mer och mer i vår undervisning, först syslöjd och gympa, sedan matte, fysik, geografi, samhällskunskap och till sist även svenska.
Så varför inte se hemspråket i sig som en viktig kunskap? Det borde ses som en styrka i den globaliserade värld vi lever i. Hur ointressant är man inte på jobbmarknaden när man bara kan svenska och engelska tillräckligt bra. Fler språk åt folket!
ps: även om folkpartiet var liberala skulle de nog fortsätta få en hel del kängor från mig, men iallafall inte för att vara totalt inkonsekventa.
tisdag 3 februari 2009
Skadestånd - ska inte det kopplas till skadan?
Min f d kollega och numera heltidsaktivisten Martin klättrade i november över ett staket. Detta staket utsattes även för klättring i september. Inte bara Martin har klättrat utan även andra aktivister från nätverket Ofog. Staketet ligger runt vapenfabriken Aimpoint i Malmö. Staketet gick inte sönder. Ingenting annat hände heller. Martin greps redan på andra sidan staketet.
Jag kan förstå att Aimpoint blir irriterade. Det finns ju en ganska stor opinion mot svensk vapenexport och ämnet är känsligt. Att folk därtill bryter sig in... tja, inte kul helt enkelt. Nu har Aimpoint kommit in med en stämningsansökan och där tar de i så det smäller. De menar att kostnaderna för klättrandet uppskattas till en miljon kronor. Japp, ni läste rätt: 1 000 000 kr.
Företaget menar att intrånget, alltså klättringen över staketet, ledde till att produktionen avstannade. Men det är ju deras val, och kan väl knappast bevisas att det beror på lite staketklättring?
Intrång på en fabriks område är säkert olagligt. Och de aktivister som klättrade var väl medvetna om det och försökte inte smita utan lät sig arresteras. De var helt öppna med sina identiteter och menar att export av vapen till krigförande länder också är olagligt. Aimport tillverkar bl a kikarsikten som har använts i Irak. Att protestera är vår demokratiska rättighet. Och när en sådan protest innebär att lagar bryts så väljer dessa personer att ta sitt straff. Civil olydnad kallas det.
Martin & co är inte det minsta intresserade av att ge skadestånd till en vapentillverkare. De är ju emot vapenproduktionen. Så den där miljonen känns ju avlägsen. Men det var inte vad denna blogg skulle handla om.... utan frågan var om skadestånd inte ska ställas i relation till skadan skedd? Och att klättra över staket....... vad baseras miljonbeloppet på? Sveda och värk? Ett kränkt staket?
Jag kan förstå att Aimpoint blir irriterade. Det finns ju en ganska stor opinion mot svensk vapenexport och ämnet är känsligt. Att folk därtill bryter sig in... tja, inte kul helt enkelt. Nu har Aimpoint kommit in med en stämningsansökan och där tar de i så det smäller. De menar att kostnaderna för klättrandet uppskattas till en miljon kronor. Japp, ni läste rätt: 1 000 000 kr.
Företaget menar att intrånget, alltså klättringen över staketet, ledde till att produktionen avstannade. Men det är ju deras val, och kan väl knappast bevisas att det beror på lite staketklättring?
Intrång på en fabriks område är säkert olagligt. Och de aktivister som klättrade var väl medvetna om det och försökte inte smita utan lät sig arresteras. De var helt öppna med sina identiteter och menar att export av vapen till krigförande länder också är olagligt. Aimport tillverkar bl a kikarsikten som har använts i Irak. Att protestera är vår demokratiska rättighet. Och när en sådan protest innebär att lagar bryts så väljer dessa personer att ta sitt straff. Civil olydnad kallas det.
Martin & co är inte det minsta intresserade av att ge skadestånd till en vapentillverkare. De är ju emot vapenproduktionen. Så den där miljonen känns ju avlägsen. Men det var inte vad denna blogg skulle handla om.... utan frågan var om skadestånd inte ska ställas i relation till skadan skedd? Och att klättra över staket....... vad baseras miljonbeloppet på? Sveda och värk? Ett kränkt staket?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
